4303 km husbil med 8 färjeturer i Nordnorska vatten. 1:a längre resan med vår veteranhusbil på 15 år. Under mer än 10 år av tidsbrist stod vår camper kvar på vinterförvaringsstället. Vi bodde nu under 10 nätter längs vägen på samma sätt som under alla åren på 1900-talet. – Se på denna sida! Husbilen är självförsörjande med all behövd bekvämlighet. Ställplatser, som är 2000-talets nyhet på husbilsfronten, hann/lyckades vi aldrig upptäcka några. Vi körde på kvällarna i midnattssolens sken till kl. 22 – 23. Antalet husbilar som vi mötte var nästan ofattbart. Många var norska men även tyska, nederländska och franska.
Vi startade med ett besök i fjällstugan för installation av en tvättmaskin. 1976, för 40 år sedan, avverkade vi skog på tomten och sedan dess har vi missat detta en kort promenad ner från stugan.
Här kommer jag försöka visa bilder samt berätta om alla fantastiska/otroliga saker, som vi sett och upplevt under vår resa. 1:a natten till söndag bodde vi i Sorsele, där vi sedan åkte runt och konstaterade utflyttningens följder i Lapplands inland. Ex. Gargnäs (från mer än 2000 personer till c:a 100 idag). Idag bor endast 2500 personer i hela kommunen, som är Sveriges näst minsta till antalet (i konkurrens med Bjurholm om sistaplatsen) och bland de största till ytan. I både Sorsele och Storuman finns stora Filadelfiakyrkor byggda på 1960-talet. Speciellt de unga flyttar, vilket drabbar alla sektorer i samhället. Eftersom det började regna fortsatte vi norrut och bodde alldeles vid polcirkeln utanför Jokkmokk. Planerade resor in i fjällvärlden, där vägen tar slut i Ammarnäs (vid Vindelälvens källflöden ) eller Kvikkjokk ( vid Lilla Lule älvs källflöden ) , fick inställas p.g.a. regnet.
I Kiruna upphörde regnet och vi körde västerut mot fjällvärlden på 4:e stället, där vägen tar slut i väster. Här närmar vi oss Nikkaluokta ( vid Kalixälvens källflöden )
Vi övernattade här och midnattssolen sken in i husbilen under hela natten.
Här startar vi vår 12-kmvandring på leden mot Kebnekaise.
Över den strida älven gick vi på en hängbro.
Enok bygger en restaurangkåta med EU-stöd vi sjön, där man sommartid också kan ta båt, som alternativ till att vandra.
Vi borde gått hit på natten i midnattssolens sken. Då var himlen molnfri och vi hade då kunnat fota toppen för Sveriges högsta fjäll om 2100 m ö.h. Nu var toppen i höger bildkant skymd av moln. Just där sluttningen med de mörka fläckarna försvinner i molnen ligger toppstugan enl. nästa bild.
Därför har jag klistrat in ett kort, som visar vandringsvägarna upp till den glaciärtäckta sydtoppen. Det började regna och vi vandrade tillbaks till Nikkaluokta.
Nästa natt bodde vi vid E6 norr om Narvik.
Nästa morgon körde vi hela dagen ut mot ögruppen Vesterålen och på bro över till Andöya, där vi övernattade längst norr ut i Andenes, som syns i bakgrunden, när vi dagen efter åker ut på havet för valsafari.
Företaget hade 2 fartyg och här syns det andra, som varit ute en stund och rapporterade om att en val hade dykt och förväntades upp om 10 minuter. Vi var nu 2 landmil ut från kusten. Ser inte så ut på bilderna p.g.a. teleobjektivet. Klicka här för information! Vi var 60 personer från hela Europa på varje båt.
Före båtresan blev vi guidade runt på ett mycket intressant valmuseum. Blåvalen är det största djur, som någonsin funnits under hela jordens historia. Sannolikheten för att vi skulle få se den var mycket mycket liten. På museet fick vi se ett 15 m långt skelett av en kaskelottval.
Här dyker vår 1:a val. Dyker lodrätt ner till nu c:a 500 m. Stjärtfenan är 4 m bred. Forskningsstationen här har mätt upp dykdjup på 1820 m. Det har konstaterats via maginnehåll, att kaskelottvalen dyker ner till flera km:s djup. Så här håller den på dygnet runt. När den skall sova gör den det med en hjärnhalva i taget.
Nu dyker den 2:a gossen upp. Det är hanvalarna som dyker utanför Andenes för att äta upp sig och bli stora så att man kan återvända till honorna i de tropiska haven och vinna parningsstriden. Kaskelottvalen kan bli 20 m lång och väga 50 ton.
Här simmar den nu i 10 minuter och andas genom att blåsa ut vatten från huvudets vänstra sida.
I museet fick vi också ta del av evolutionsteorin/hypotesen för valarnas utveckling. Hur den klövfotade indiska hunden för 55 miljoner år sedan klev ner i havet och blev anfader till våra valar. En bild längre ner på sidan visar Trons berg. Tron på hypotesen? – Se text under bergsbilden! 
Nu har jag andats färdigt och är klar för ett nytt 1/2-timmars dyk.
Oavsett hur dessa otroliga jättedjur fått sina nuvarande egenskaper. – Vilken otrolig skapelse!! Trots att jag blev sjösjuk var detta en av mina stora upplevelser.
Jag satt nere under däck och mådde dåligt, när båten plötsligt ökar farten mycket. Jag går upp på däck och ser att båten med hög hastighet närmar sig vår 3:e val, som andades ut präktiga fontäner, innan den också startade sin dykning.
Varför finns valarna just här så ganska nära kusten? Just utanför Andenes går djuphavet in med en smal sänka in mot kusten.
Efter 4 timmars båtfärd ute till havs går vi åter in i Andesnes hamn.
Nu lämnar vi valsafaristaden längst norr ut på Andöya och väljer att åka den mindre vägen längs öns västkust. Sedan över bron till nästa ö. När vi kommit tillbaks till nästa bro över till Sortland övernattar vi vid bensinstationen, där vi tankade 1 dygn tidigare.
Nästa morgon vaknade vi till en mycket lång midsommaraftonsdag.Vi åkte då över höga och branta broar och långa tunnlar för att slutligen ta en 1 timmars färjetur från Vesterålen till Lofoten. Vi hade sedan Andenes resignerat, när det gällde fotograferingen. Det var omöjligt att göra landskapet rättvisa. Storslagenheten kunde bara upplevas med egna ögon på plats. Vi åkte över broar till ö efter ö. Någonstans åkte vi även i en tunnel under havet. I Lofotens största stad Svolvaer fikade vi på konditori. När vi via en jättesmal väg kört ut till fiskehamnen Henningsvaer påmindes vi om våra egna västkustöar och tog detta kort. 
Till slut blev vi i alla fall tvungna att försöka stanna till och fotografera. Var så god att njuta av vyerna!
Nu har vi kommit till färjeläget i Moskenes, där vi tog detta fotografi. Vi skall nu i midsommaraftonsnatten åka färja i 3 timmar till Bodö.
Dessa 3 kort togs från färjan, när vi lämnar Lofoten. Utanför tån på foten fortsätter mindre öar, som saknar broförbindelser. Öarna är bebodda och trafikeras med färjor.
Nu börjar vi närma oss Bodö och fastlandet. Solen lyser på fjälltopparna vid midnatt. Om inte det legat en molnbank i norr, hade hela kusten badat i midnattssol.
Bodö hamn.
Här åker vi ut från Bodö längs fjorden i midsommarnatten. Där fjorden slutar tar vi söderut och startar vår 63 mil långa resa längs Kystriksveien FV.17: Bodö – Steinkjer. Vägen kallas i turistreklamen för ”Verdens vakreste reiserute”. När vi kommer fram till bron över Saltströmmen stannar vi vid rastplatsen under bron för att sova under vad som återstår av natten.
Kl. 09.26 visar tabellerna, att malströmmen är som starkast och nu är det utström. Vi står under bron, som syns på denna bild. Om världens starkaste malström kan du läsa på denna sida.
Skuggan som syns på ön mitt i sundet kommer från brospannet.
Här har vi stannat för att titta upp mot Svartisenglaciären.
Här syns det hur nära det är att glaciären når havet. Detta är den glaciär i fastlands-Europa, som kommer närmast havet.
Här vid Shellmacken i Sandnessjöen övernattade vi efter att vi åkt över broar genom tunnlar och några av de 6 färjeturerna längs Kustriksvägen. Vid en av färjeturerna passerades Polcirkeln. När vi startade nästa morgon passerade vi ”De 7 systrarna”. På detta kort syns de 3 nordligaste och på nästa de 4 efterföljande. 
Peter Dass är en norsk nationalskald och vi stannade till vid kyrkan, minnesmärket och det spektakulära museet. 
Här syns ”De 7 systrarna” från andra sidan.
Under långa perioder tyckte vi, att alla vyer måste upplevas och att foton inte kunde ge landskapet rättvisa. Här har vi dock stannat och fotot visar en vy längs vägen.
Där ute på en ö ligger ett märkligt berg. Det är ett hål rakt igenom berget från öster till väster. För att hålet skall synas på ett fotografi med sämre upplösning, zoomar jag in på nästa foto.
Nu har vi via en mycket spektakulär bro i Brönnöysund kört nästan 2 mil ut på ön och parkerat vid foten av berget Torghatten. Här skall vi vandra en brant stig upp till hålet, som kan anas upptill i mitten av bilden. 
Vy mot öster och Brönnöysund.
Vy mot väster och övärlden längre ut. 
Här har Torghatten zoomats in vid vår fortsatta resa på Kustriksvägen söderut. 
Här syns Torghatten från söder. 
Här väntar vi på vår sista färjetur från Vennesund till Holm.
Här passerar vi klätterberget Heilhornet, som reser sig brant 1063 m över havsfjorden.
Efter att passerat denna fjord samt div. långa tunnlar övernattar vi vår 9:e natt på en rastplats längs vägen. 
Längs de 54 milen mellan Trondheim och Arvika passerade vi berget TRON 1666 m ö.h. För exakt 40 år sedan övernattade vår då 2-barnsfamilj och min svågers 3-barnsfamilj på ett vandrarhem i Alvdal vid foten av berget. Vi var då på väg till vår gemensamt nyinköpta fjälltomt för skogsavverkning. Några år senare övernattade vår då 3-barnsfamilj en bit upp på detta fjäll vid en hemresa från fjällstugan. Vår sista övernattning på Lofotenresan gjordes på en rastplats mellan Koppang och Elverum.
Åter till utvecklingshypotesen gällande valarnas evolution med TRON, att den pågått under svindlande 55 miljoner år ( 55.000.000 !!). På Rörö har vi lärt känna Göran Schmidt. Han har under mer än 40 år studerat och undervisat om evolutionsteorin/hypotesen. Om du är minsta intresserad av dylika frågor, bör du avsätta tid och läsa på hans hemsida, som du hittar genom att klicka här. Du kommer då upptäcka mycket, som du inte visste tidigare – var så säker !! Klicka här för Pod-radio ( scrolla ner till du hittar ”1 EP 6 ” – börja därifrån i turordning ! – 65 avsnitt och det sista = ” 5 EP 3″ ). OBS! Jag tror själv på Gud – men för mej handlar dessa frågor inte om TRON – för mej är detta ett intressant perspektiv – alltid viktigt med olika ingångar, när man möter fascinerande fenomen i vår fantastiska värld. Jag kommer ihåg dessa frågeställningar från min egen gymnasietid i mitten av 1960-talet (vår lektor i biologi och kemi var en fanatiskt, troende anhängare av evolutionsteorin. TRON för en ateist har sitt fundament grundad på evolutionshypotesen – idag kan jag kanske förstå hans energi, när han försökte nöta in årmiljonernas stegvisa utveckling i våra arma hjärnor) – och de är givetvis lika aktuella för dagens skolungdomar. Ett öppet, allsidigt perspektiv är mycket viktigt – detta debattinlägg är ett annat (.. själv vill jag ta till mej båda ytterlighetsperspektiven, som exempel på vår evige Guds oändliga och ogripbara storhet). Här ett svar med ett nytt debattinlägg ( .. när det gäller boken nämnd i sista meningen – klicka här1 och här2 ! ) – och här kommer nästa debattinlägg och här debattens slutreplik.
Varför denna debatt ? LÄS HÄR ! – och här ett svar på ett genmäle till Patrik Lindenfors, forskare i biologisk & kulturell evolution, som kallar alternativa förklaringar till evolutionsteorin för ”sedan länge avfärdat hittepå”.
Egen slutsats; För ateisten är HUR – dvs. evolutionshypotesen/utvecklingsläran en förutsättning för TRON (icketron) men för mej är inte HUR utan ATT Gud skapade världen i tidernas begynnelse grunden för TRON (men som nämnts ovan – det finns många olika intressanta perspektiv på ursprungsfrågan !!).
” GUD ÄR STÖRRE ” = ärkebiskop Antje Jackeléns valspråk och namn på egen bok.
Oktober 2022 och skapelsefrågan är under stor uppmärksamhet. Klicka här och läs vidare längre ner på sidan!
—————————————————————————————————————————
Nedan kommer ngr. bilder (från mobilen) från resan upp genom Lappland.
Trägubbar i Blattnicksele.
Det regnar och här har vi stannat utanför kyrkan i Jokkmokk.
Harsprånget – det forna vattenfallet i Stora Lule älv. Den stora kraftverksdammen syns i bakgrunden.
Lapporten i Abisko
Campern har under 1900-talet fungerat som bostad för hela familjen (6 personer ) på många platser från Nordkap (-94 ) i norr till Tarragona (10 mil söder om Barcelona – som vi besökte -92 & -98 ) och Rom (-86 ) i söder. Från Tarragona (längst i väster) , Normandie (-88 ) & Bergen i väster till Nordkap (längst i öster), Budapest (-90 ) & Gotland (-95 ) i öster — och till många andra platser – mellan dessa ytterkanter – under många andra år.
Senare samma sommar gjorde vi en tur till Stockholms skärgård enl. denna bloggsida.
År 2018 gjorde vi en tur till Åland och åkte färja från Grisslehamn. 2 bilder från Åland (med Ålands flagga och historiska Bomarsund) följer..
Följande interiörbild är fotad 2019 under vår 35-årsjubileumsresa med b.la. en färjetur i Sommen.
