2015-02-05… samt egen Vasaloppskrönika

I går kväll var det minus 15 gr. och vindstilla med månsken. Den unge VVS-montören gjorde ett strålande arbete och lyckades klämma in den nu större beredaren på samma plats som den gamla. Han representerade 4:e generationen från VVS-firman i Hackås. Hans morfar gjorde vår VVS-installation i hela stugan vid nybyggnationen. Då fanns inte Sannsundsbron över Storsjön utan han fick då åka färja. Idag vaknar jag till en härlig fjälldag med ngr. få minusgrader. Bilderna visar hur det ser ut runt omkring mej. Idag fortskrider arbetet med installation av ny köksspis, varmvattenberedare och bastuaggregat. Nu är det kväll och jag har också hunnit med en tur om 1,7 mil i Gräftåvallens fantastiska längdskidspår. Några smakprov på hur det såg ut längs spåren framgår av bilderna. Spåret är grönmarkerat på spårkartan.

Den 6/2 var elektriken här för inkoppling av de 3 nya elapparaterna.
Den 7/2 var det en intensiv snöstorm hela dagen. Jag såg ut som en snögubbe, när jag efter vandringen anlände till Fjällgården för lördagskvällens jämtländska ryggbiff.
Idag den 8/2 var hela spårsystemet nyspårat. Det blev 12 km i de fantastiska skidspåren innan det åter började snöa och blåsa. Det var en fantastisk känsla och lusten tog ny fart för nya 9 mil i Vasaloppsspåren ( Om du sedan vill veta mera, kan du, skriva ” Bengt Eriksson Sälens IF ” på Google och läsa om/lyssna till en fantastisk skidhistoria – ett ex. här . Om du klickar här  ser du en sammanfattning av alla hans resultat och här en film. –  Här har du en bild 2 dgr. före min målgång i Vasaloppet. 3 ggr. har jag hittills gått i mål under devisen. Du kan även läsa längst ner på denna sida ). Krönikan fortsätter 8/3. När jag återvänt till stugan invigdes det nya bastuaggregatet.

9/2 och +4 gr. och mycket blåsigt. Det blev bara 8 km i längdspåren eftersom det i skogen blåst ner mycket skräp i spåren. En gran hade också blåst ner tvärs över spåret. Nu skall jag åka ner till miljöstationen i Oviken och lämna de utbytta elapparaterna. Jag såg då också den i helgen nyinvigda bygdeanläggningen i Myrviken – klicka här, som den ansvarige på miljöstationen – ordförande i idrottsföreningen – engagerat berättade om.

8/3 och åter Vasaloppssöndag och följer loppet hemma i fåtöljen i Habo och följer intresserad tävlingen och den välbekanta spårsträckningen. I år var det norrmännen i täten. Den tidigare svenska dominansen i täten under alla år har på senare år förbytts till norsk. För mej som jobbat i 28 år för ett norskägt företag ( med regelbunden kontakt med den norska fabriken – Företagshistoriken kan ses allra nederst på sidan ) kan det kanske vara o.k. även om bäste svensk, Jerry Ahlin, kom först på 8:e plats. Får anledning att tänka tillbaks på när jag 2010 startade i sista startledet på Vasaloppet och året efter kl. 7:00 i Öppet spår ( 5 minuter före Öppet spårstarten i särskild startgrupp tillsammans med Försvarsmakten ) . I Öppet spår var jag därför 2 timmar tidigare i toppen av 1:a backen ut på myrarna och gick i mål i Mora i fullt dagsljus. Fick under sändningen ta fram min tidskalender från Vasaloppet, som är en tävling till skillnad från Öppet spår. Mitt mycket positiva minne förstärktes, när jag ser hur mina placeringar i herrklassen förbättrades under loppet. 819 placeringar ( + alla kvinnor jag passerade ) i förbättring från Smågan till Mora. När jag i Lundbäcksbackarna före Oxberg satte in långspurten, 3,5 mil från mål, förbättrade jag 547 placeringar ( från Evertsberg till Mora ). Det var tur, att jag hade gott om krafter kvar, eftersom alla omkörningar krävde mer av mej än för de som jag körde om. Alla framför körde på rad i de 2 nyuppkörda spåren, som funktionärerna körde upp de sista 3 milen. Omkörningarna fick jag göra i ett dåligt spår bredvid eller i backarna, där de flesta fick saxa. Jag hade då bra fäste och genom att sprinta uppför kunde jag passera hela grupper. Känslan i spurten på upploppet var fantastisk. Där kunde jag också förbättra de sista placeringarna. Klicka här så ser du min målgång i spår 2 från vänster – mellan 20 och 40 sekunder i filmen. Trots detta blev ju min tid i loppet inget att skryta med i jfr. med elitmotionärerna. Jag var ju dock nybliven pensionär, oförberedd, med inköpt starttillstånd på plats i sista stund och start i 10:e och sista startled.

I år 2015 försvarades Gustafssonsnamnet i Öppet spår av min yngste bror, som trots det dåliga vädret presterade en jättebra tid om man jfr. med mina tider. Å andra sidan är han 11 år yngre än mej och en mycket flitig motionär. Han har senaste åren genomfört en Svensk klassiker och även kört Vasaloppets mountainbikelopp. Han och frun reser varje vinter till Alperna för att åka utför och ibland på sommaren för att klättra/vandra uppför. När han och jag vistades i stugan 2011 ägnade vi oss åt toppjakt och vi besteg tillsammans Östfjället och Drommen. Sedan besteg han ensam Storfjället och Falkfångarfjället via Rävkulan och tog en extravandring till Storfallet, samtidigt som jag sysslade med stugfix. Jag hämtade honom med bilen i Höglekardalen. Nu i januari 2016 har han lyckats med detta.

11/3 och vi är tillbaks i fjällstugan, där vi idag har strålande sol. Idag på morgonen tog jag mina Vasaloppsskidor och gav mej iväg i skidspåren. Det blev underbara 2 mil. En runda med start vid Storgräftåns fäbodvall blåa spåret söderut c:a 2 km till gröna spåret, som kördes 16 km moturs och sedan samma blåa spår tillbaks till Storgräftån. Snittfart c:a 9 km/timme. Hur det såg ut i blåa spåret  vid 10:30-tiden, när åkningen åter närmade sig Storgräftåns fäbodvall, syns på bilden. Gräftåvallens skidklubb arrangerar klubbmästerskapet c:a 11 km i samma runda men väljer gult spår som genväg. Klicka här för bild från starten år 2010. Nr. 5 är svärsonen och jag skymtar med röd tröja bakom nr. 33.

12/3 Det blev 12 km i skidspåren. Gula spåret 10 km med start vid spårcentralen och med snittfarten c:a 10 km/timma. Frun avstod från skidorna och föredrog apostlahästarna under 5 km i det soliga vintervädret.

13/3 Samma 20 km-runda som i förgår. Bilder när Dörrsåbodarnas fäbodvall passerats och från c:a 500 m i elljusspåret. Om man startar vid den första bilparkeringen ( röd triangel på spårkartan ) och finåker  ( inte Vasaloppstempo ) kan det efter c:a 7 km vara lämpligt med en fikapaus.

Vid fruns dagliga 5 km vandring fotades skidbacken i Gräftåvallen.

 

 

 

 

 

14/3 Vi besökte idag Åre för att titta på VärldsCup tävlingen i slalom för damer. Klevfjällsbyn ( vårt stugområde ) gränsar i norr till Åre kommun. Tävlingen vanns av Mikaela Shiffrin och hon syns på bilden, där hon just passerat mållinjen samt på prisutdelningen. När det nu är en tävling kvar kommer hon troligen vinna slalomcupen 2014-15 före vår svenska Frida Hansdotter. Efter tävlingen körde vi ända upp till Copperhill Mountain Lodge, som har ett av Skandinaviens häftigaste lägen. Bilden har tagits utanför hotellentrén.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15/3 Himlen i öster på bilden nedan signalerar att en ny dag är på väg. Planerar en tur upp på fjället och startar lägst upp i Storgräftån, där bilen parkeras vid det röda strecket längst ner till vänster på denna bild. När jag åkt hela vägen upp genom Tvärådalen och sista biten uppe på Tvärån, dyker ån upp ur och försvinner igen i sin långa tunnel under snön – just nedanför Tvärådalens raststuga. Jag använde mina jättefina turskidor, som jag köpte för c:a 35 år sedan av Lars-Göran Åslund i Åsarna. Han är en av alla dessa fantastiska världs-/OS-mästare från den lilla byn Åsarna i Jämtland – kallad Guldbyn. Bilden med mina turskidor – Fischer Expedition med aluminiumkant – togs vid raststugan med toppen av Storfjället precis skymtande i bildöverkant. Sedan fortsatte jag att åka uppför längs den branta skidleden tills jag kom till sjön, där det står höjdangivelsen 976 på denna karta. En liten triangel på kartan visar också läget för raststugan och bilen hade jag parkerat, där skidåkningen startade på den markerade röda leden strax ovanför ”Fligget”-namnet. Bilden med Storfjällets topp om 1250 m visar nog sjön, där vi campade en julinatt för många år sedan. Hur länge sedan kan du bedöma, när du ser denna bild på sönerna från i höstas. 1 gång på sommaren och 2 gånger med skidor på vintern är tillfällena, då jag bestigit Storfjället. Första tillfället för c:a 35 år sedan en skärtorsdag med gamla träskidor ( då kom jag och en stuggranne – vi studerade f.ö. i ungdomen samtidigt på Högre allmänna läroverket i Värnamo – den långsträckta stigningen norr ifrån – unga även då men träskidorna innebar en svår nedfart från toppen ) och vid ett tillfälle på 1980-talet tillsammans med min svåger, som vi byggde fjällstugan tillsammans med. Då åkte vi andra vägen rakt upp till toppen från ung. läget för bilden – en jobbig strapats. På vägen nedåt idag riktade jag kameran mot norr och tog en bild på den lilla fjällhöjden, som kallas Rävkulan. Den ligger precis i mitten av vattendelaren, där Tvärån resp. Bastuån startar sina nedåtfärder mot sydöst- resp. nordöst ( på nedersta bilden på sid. 11 i bildfilen syns starten av Bastuån samt toppen av Rävkulan )  . Till vänster om Rävkulan kommer leden från raststugan på 1100 m höjd ( mellan Falkfångarfjället och Storfjällets toppar ) ner mot Tvärådalen. Ett sällskap kan åka turskidor så här och ett annat sällskap kan åka slalom i Bydalen och sedan ta med bilarna hem efteråt.

16/3 Idag blev det utförsåkning i Bydalen hela dagen från när liftarna öppnade. Jag åkte i 6 liftar – 4 till 1000 m nivån – och i ett 10-tal nedfarter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Följande 4 bilder visar den nyaste liften i Bydalen – Fäbodliften – och med start vid Paradliftens ( bilden ovan ) topp blir det 420 meter i fallhöjd ner till Fäbodliftens start. Härliga nedfarter !!! Den 5:e bilden visar hur Toppliften i Hovde förlängts till ovanför Paradliften. Precis till vänster om liftstolpen skymtar toppen av Hundshögen nästan 1400 m ö.h. och precis till höger Prästlekarfjället. Den blåa toppen till vänster nästan i moln är Falkfångarfjället. Kollade isen på Dalsjön och hade vissa funderingar på att ta fram långfärdsskridskorna men tiden räckte inte till. På Storsjöns is arrangerades ett långlopp på skridsko i förra veckan. – 15 mars 2014 – Beskrivning. JÄMTKRAFTSRÄNNET Jämtkraftsrännet är ett skridskolopp på Storsjön. Välj mellan distanserna 4,2 mil och 2,1 mil.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19/3 Under 2 dagar har jag vandrat 5 km varje dag tillsammans med min fru  ( som inte åker skidor just nu ). Idag måste skidorna på igen. Startar vid stugdörren och åker upp på fjället i denna runda. Åker först gulstreckat och sedan blåstreckat upp på fjället och tar på vägen upp dessa 4 bilder. Bilderna visar utsikten mot Häggsåssjön, mot Storsjön, mot Drommen med Västfjället bakom och mot toppen av Östfjället. Tur att mina Expeditionsskidor valdes. Vasaloppsskidorna hade inneburit stora problem för skidor, stavar, ben, armar, kamera och mobiltelefon. Mycket fäste vallades så att det gick att åka rakt upp. Fästet slets sedan bort, när nedfärden startade. Sidornas bredd, pjäxor och kabelbindning samt aluminiumkanterna räddade sedan den branta nedförsåkningen. Sedan vänster vitstreckat till branta backen.

 

 

 

 

 

 

 

I kväll skall vi vandra skotermatarleden – rödstreckat – till Fjällgården och avnjuta en Täljstensafton. Nu har det börja snöa kraftigt men vi skall ändå försöka gå leden till restaurangen.

 

 

 

 

 

20/3 Dagen användes till div. stugfix medan frun tog sin dagliga halvmilsrunda.

 

 

 

21/3 Strålande sol och c:a -5 gr. på morgonen. Med Vasaloppsskidorna åktes 2-milsrundan. Bilderna visar vyer längs de 5 sista kilometerna av rundan. Sista bilden togs på bron över Tvärån precis före målet vid Storgräftåns fäbodvall och strax före Tväråns ( läs om åns tidigare flöde under den 15/3 ) utlopp i Gräftån. Bilden före togs, vid passagen ovanför Storgräftåns fäbodvall 3 km före målet. Gräftån syns i bildunderkant. Om du klickar här 1, här 2 och här 3 har du andra bilder som är fotade längs denna 2 milsrunda. Tänk att få susa fram i dessa fantastiska spår !

 

 

 

 

 

 

 

22/3 Skidturen idag startade vid stugdörren, korsade Hallonvägen och parkeringen upp till skotermatarleden, där den 1:a bilden togs. Där nere, mitt i bilden, syns taket på vår stuga. Sedan kördes streckade linjer motsols enl. följande; gul, blå, vit, röd och tillbaks till läget för 1:a bilden. Tillbaks vid stugdörren hade 4,5 km avverkats. Klicka här för en sida med orienteringar med utgångspunkt från stugdörren. Nu avslutar vi vinterfjällbloggen 2015 med att gratulera vårt äldsta barnbarn till dagens SM-guldvinst för hans P16-lag i innebandy. Helt fantastiskt att laget kunde följa upp årets vinst i Gothia Cup.

—————————————————————————————————————–

Globaliseringsprocessen har förändrat företagen, där jag varit anställd under mitt arbetsliv. Från Forsheda Gummifabrik med 2 längre sommaranställningar efter student- resp. ingenjörsexamen, Snickar-Per AB (4,5 år) – ingår idag i Inwido, AB Fagerhult (8,5 år) och till Constructor Group AS (28 år). Om du är intresserad av hur den påverkat koncernen, där jag varit anställd längst och fram till pensionen, kan du läsa följande;

Det norska företaget, som jag 1981 ( jag minns hur jag på hösten åkte tåg från Göteborg och tillbringade 1 vecka på säljkontoret i Oslo och besökte fabriken i Hönefoss ) började arbeta för med försäljning, har genomgått samma globaliseringsprocess som näringslivet i övrigt. Från c:a 200 anställda då ( namn Hövik Stål AS ) på fabriken i Hönefoss till 110 st år 2010, när fabriken ( en imponerade anläggning om 22.000 kvm, som jag besökte många gånger under de nästan 30 åren. Vi visade gärna fabriken för våra kunder ) avvecklades och jag samtidigt gick i pension. Nedan följer ett försök till att återge företagshistoriken. En snabböversikt utifrån mitt perspektiv kan ses här.

Fram till 1986 var jag anställd av den svenska generalagenten. Då etablerades Hövik Stål AB, när inredningsavdelningen hos Ing.firma Lundwall & Co. förvärvades och blev stommen i det nya svenska dotterbolaget. Ett nyuppväckt minne från dessa år i slutet av 1980-talet allra nederst på sidan ¤. Sammanslagningar följde sedan med andra fabriker från andra länder i en jättelång händelsekedja under de kommande 24 anställningsåren. Fram till 2007 ägdes koncernen ( då Aker Material Handling AS ), som idag (2015) heter Constructor Group AS (c:a 3 miljarder i omsättning), av norska storkoncernen AKER ASA. Aker ASA var då Norges största privatägda koncern med 45.000 anställda över världen och 50 miljarder i omsättning. Huvudägare till Aker ASA är fortfarande den välkände finansmannen Kjell Inge Rökke (på ett bröllop i Norge frågade jag den norske bordsgrannen – ”hur känd är Kjell Inge Rökke i Norge” – svaret blev – ” du, det finns inte en norrman, som inte vet vem Kjell Inge Rökke är”), som grundlade sin verksamhet med fiske i Alaska. (på Akers hemsida kan du läsa den väldiga industrihistorien kring Aker Kvaerner. Det är historien idag 2018. Där finns inte den i Akers sammanhang lilla historien om Aker Material Handling med. Inte heller den gigantiska historien om Aker Yards, som jag blev påmind om i somras – 2018 ).

Vår koncern Kasten-Hövik ( Hövik Stål  AS köptes år 1989 av den finska konkurrenten Kasten Oy ) var 1994 första större köp, när han hade flyttat sin fiskerikoncern från Seattle hem till hemlandet, som han lämnat från födelseorten Molde som 18-åring för att jobba på en fiskebåt i Alaska. Idag kan du se namnet AKER som kläd-/mössreklam på alla de fantastiska norska skidåkarna. Koncernen Constuctor Group, som Rökke skapade, har idag 1200 anställda i 19 europeiska länder och fabriker i Tyskland, Nederländerna, Finland, Ryssland och Rumänien. De tidigare största fabrikerna – i England ( Dexion med 300 anställda och 45.000 kvm fabriksyta ) och i Sverige ( f.d. Electrolux Constructor med 175 anställda i Säffle och 35.000 kvm fabriksyta ) – avvecklades också 2003. Ett exempel på fabriksflyttningarna kan produktionen av hyllställ vara. Valslinjerna – helautomatiska profileringslinjer – flyttades från Säffle till norska fabriken (samma gällde för pallställslinjerna, som ersatte tidigare norska linjer). Där investerades dessutom i helt nya hyllställsmaskiner. Mycket av det som tidigare tillverkats på den norska fabriken hade då ersatts av stora helautomatiska maskininvesteringar i den holländska fabriken. Som jag minns det, blev det då 19 st helautomatiska profileringslinjer, som materialförsörjdes via en travers längs hela fabrikens längd. I andra änden av linjerna skedde utlastningen. När kapaciteten i de nya maskinerna klarade produktionen, flyttades Säfflemaskinerna till tyska fabriken. När norska fabriken avvecklades 2010 flyttades linjerna till Tyskland och de ursprungliga Säfflemaskinerna i Tyskland vidare till Rumänien. När jag gick i pension beslutade koncernledningen att alla tekniska säljsupporttjänster för alla de 19 dotterbolagen i Europa skulle centraliseras till ett kontor. Lokaliseringsbeslutet blev hit (du kan läsa ngt. om utvecklingen i Rumänien under kapitel 7 i  denna blogg).

Ägare sedan 2007 är ett svensk investment/riskkapitalbolag (Altor) men Constructor Groups koncernledning sitter kvar i Oslo *. Constructor Sverige AB hette min arbetsgivare sedan 1996, då Rökke köpte Electrolux Constructor (som under många tidigare år köpt upp flertalet svenska konkurrenter, KZ i Danmark samt ett antal företag ute i Europa, Asien & USA ) av Electroluxkoncernen och fusionerade med Kasten-Hövik ( innan han till slut också stod som ensamägare av hela den världsvida Dexionkoncernen. 2 andra engelska bolag med avvecklade fabriker införlivades. Fabriker i Belgien och Schweiz avvecklades också. Den tidigare Constructorfabriken i Tyskland avvecklades och flyttades till den tyska Dexionfabriken. Tidigare Constructor- & Dexionfabriker i USA, Malaysia & Australien övertogs av företagsledningarna ).

För min del hade jag, förutom med den norska fabriken, mycket samarbete även med den finska fabriken (Den idag enda kvarvarande i Norden och också med 22.000 kvm fabriksyta. Allra 1:a köpet Rökke gjorde 1995 efter köpet av Kasten-Hövik var den finska konkurrenten Regalia – ägd av den finska stålkoncernen Rautarukki. Ps. På en semesterresa på Norra Cypern okt. 2017 träffade jag en tidigare kollega, som nyligen hade gått i pension. Han berättade då att även den finska fabriken nu var avvecklad. ). Mina kontakter under de 7 åren fram till 2003 med den svenska fabriken i Säffle var inte lika intensiva. Även om jag hade samma jobb i nästan 30 år, innebar ju detta ingalunda till ett statiskt läge för företaget, som var arbetsgivaren. Här var det, med hänvisning till ovanstående försök till redogörelse, alltid fullt av förändringar hela tiden. Jag och en kollega (Vi var arbetskamrater sedan 1986 ) brukade konstatera, att vi var fullständigt (för)härdade. – Vi reagerade efterhand bara med ett konstaterande och fortsatte att koncentrera oss på våra uppgifter och personliga försäljningsbudgetar.

* Ps. Så här beskriver företaget sin officiella historia idag år 2018. När jag nu 2018 nås av informationen om att koncernen fått en ny ägare, ser jag, att den del som innefattar varumärket Bruynzeel inte ingår i den nya ägarens köp. Denna del av Constructor Group AS gäller den nederländska fabriken och produktionen och marknadsföringen av arkiv- och kontorsprodukter. När jag tänker tillbaka minns jag, hur jag under tiden som anställd av generalagenten (1981- 86) arbetade mycket med arkivförsäljningen. P.g.a. den mycket tuffa konkurrensen från marknadsledaren och huvudkonkurrenten Electrolux Constructor ( – som när vårt företag fått en ny ägare och denne 2 år senare år 1996 köpte huvudkonkurrenten och fusionerade företagen ) gällande pall- och lagerhyllställ, prioriterade jag då arkivförsäljningen. ( – dock minns jag, att jag 1:a dagen på Lundwalls kontor i Göteborg hittade en upplysning om en jättestor lagerbyggnation i Falköping med namnet Scand Point. Detta blev min 1:a miljonaffär – i dåtidens pengar och m.a.o. mycket större belopp idag 2018 och 36 år senare – med ett stort smalgångslager med pallställ inkl. styrskenor och stationer för in-/utlastning ). Ett stort antal mobila arkivanläggningar såldes. Kärnkraftverket OKG i Oskarshamn och Jönköpings Kommuns Centralarkiv är 2 exempel med stora anläggningar. 6 st stora mobila arkivrum resp. en anläggning med 5000 löpmeter hyllor. När vi sedan blev ett svenskt dotterbolag 1986, kunde jag bättre konkurrera med huvudkonkurrenten, vars säljare sedan blev mina kollegor 10 år senare.

Under alla dessa 28 år hade jag många fantastiska och trevliga kollegor och arbetskamrater. Det hade varit kul att göra en blogg med bilder på dessa från olika tillfällen, då vi samlades till kickoffer (t.ex. i slutet av augusti i Budapest eller Lissabon, i början av året på t.ex. Sälens Högfjällshotell eller på hotell i norska fjällen ), regelbundna säljkonferenser (på huvudkontoret i Göteborg eller på ett hotell någonstans i Sverige), besök på egna fabrikerna i Norge, Finland och Sverige, besök på externa leverantörers fabriker, mässor (t.ex. Tekniska mässan i Stockholm eller Hannover mässan) eller studiebesök till stora levererade anläggningar. Tyvärr blir det tidsbrist även under livet som pensionär och att leta bilder från så många år tar tid. Att göra urvalet skulle också bli svårt. De första 15 åren var vi inte så många, som vi sedan blev från och med 1996. Nu 2017 har nästan samtliga mina säljkollegor gått i pension. Ett fåtal kvar i tjänst har inte så många år kvar till sedvanlig pensionering.

Nu har några år gått, sedan jag gick i pension, och minnet av alla enskilda affärer under dessa 28 år börjar blekna. Min försäljning under 2008 (före finanskrisen) uppgick till 16 milj. SEK exkl. moms och företaget hade då på svenska marknaden en omsättning om 435 milj. Fram till 1996 hade jag ett ganska stort geografiskt säljdistrikt. När vi då blev Constructor Sverige AB, fick jag ansvaret för bearbetningen av rikstäckande kedjeföretag, främst inom handeln. Några exempel var bygg-* & sporthandeln**. Sedan fortsatte jag säljarbetet med några stora kunder sedan tidigare. Exempel ngr. logistikföretag i Jönköping (exempel nedan) och Nässjö (3 stora kunder)  samt Scania i Oskarshamn och Volvo i Skövde ( flera stora lagerinstallationer men det handlade allt mera om materialförsörjningen längs monteringslinjerna med många olika insatser i ställagen för en rationell och ergonomisk plockning direkt av montörerna). 2 mycket speciella affärer utanför mitt normala affärsområde minns jag speciellt. Dessa affärer gjordes runt sekelskiftet med United Nations Logistics Base i Brindisi – ”på klacken” i Italien. Affärerna skedde i samarbete med ett företag inriktat mot världens biståndsorganisationer och jag besökte Brindisi vid 2 tillfällen. 1:a ggr. med flyg till Rom och nattåg till Brindisi. 2:a ggr. flyg till Brindisi via Milano. Vid 1:a affären inredde vi pallställslager i 7 stora flyghangarer i den f.d. Nato-flygbasen. Leveranserna från norska fabriken i Hönefoss. 2:a affären var en stor hyllställsentresol med gallergolv och mycket speciella lösningar. Leveranserna från svenska fabriken i Säffle och en av våra stora externa svenska fabriker i Fellingsbro (företaget är idag 2020 ett dotterbolag till Constructor Sverige AB, som nu fått en ny internationell ägarkoncern). 2 andra viktiga externa fabriker, som jag under många år hade mycket kontakter med, var lokaliserade till Hillerstorp och Skövde. Till 2 stora miljonaffärer med 3:e-partslogistikföretagen ASG (nu DHL) och Schenker Logistics hade jag 2 företag som underleverantörer av näthyllplan till pallställen. Detta då nystartade företag resp. detta företag, som långt senare nystartades av det andra företagets vd och produktionschef. Detta företag var en tidig underleverantör (där har f.ö. min bror och svåger arbetat i nyckelbefattningar) och det var sedan medlemmar från dess tidigare ägar- och grundarfamiljer, som senare startade de 2 nya företagen.

Jag minns också speciellt en stor nybyggd lagerbyggnad i Jönköping om 10.000 kvm och 10 m takhöjd, som skulle inredas i mitten av 1980-talet. Jag lyckades då erhålla ordern på pallställsinredningen som smalgångslager i hela byggnaden. – En jätteaffär. 20 år senare erhöll jag en ny order på att återinreda samma byggnad med nya pallställ. – Början och slutet av säljkarriären med jobb i samma lagerbyggnad.

*Ett exempel på rikstäckande kedjeföretag var byggvaruhus med handelskedjor som t.ex. Beijer, K-Rauta och Byggtrygg/XL Bygg. Även ett antal Woody-byggvaruhus. Anläggningar levererades från Malmö i söder till Örnsköldsvik i norr. En lokalisering var alldeles speciell. Byggvaruhuset var placerat mitt ute i skogen i gränstrakterna till ingenstans ngr. km utanför och öster om orten Liared. Intressant att nu läsa, att min efterträdare (som tidigare arbetade på supportavdelningen) fortsatt leveranserna till detta företag, när man nu fortsätter sin expansion ut från skogen. Läs här på sid. 3. En annan kuriositet från denna bransch var min affär med Beijer i Örnsköldsvik. Jag hade just levererat en anläggning till Beijers nya byggvaruhus i Jönköping. I stället för att resa ända upp till Norrland lyckades jag övertyga platschefen i Örnsköldsvik att ta flyget till Jönköping, där vi träffades på den nya anläggningen för affärsförhandling.

**Den stora kunden inom sporthandeln under alla år var Stadium. Jag jobbade under flera år i affärer med bl.a. Stadium tillsammans med den nye distriktssäljaren, som presenteras på sid. 1 i nr. 49 av ”Materialhanteraren” och som då jobbade på supportavdelningen. Intersport och Team Sportia var inte kunder under lika många år.

Jag hade också under alla år från 1996 ett samarbete med ett mycket duktigt agent/återförsäljarföretag i Jönköping. Företaget arbetade mot många kedjeföretag, t.ex. dagligvaruhandeln och grossisternas proffsbutiker.

 ¤ Jag har läst en fascinerande bok !

 När jag kom till kap. 16 väcktes gamla minnen från slutet av 1980-talet. Petter Stordalen, som stridit mot många av det nordiska näringslivets stora profiler – särskilt flera av de norska miljardärerna – , var ung och jobbade för Atle Brynestad tillsammans med Jens Gundersen. Han berättar att båda lärde honom mycket som ung i karriären. Mitt minne är hur jag som enkel säljare mötte både Atle och Jens på säljmöten i Oslo resp. Stockholm. Mötet med Atle uppfattade jag och kollegorna inte så positivt men med Jens som mycket positivt.