Huvudämne; Vad görs av pingstkyrkorna i Rumänien för att förbättra romernas situation?
( En resa i oktober 2016. Sidan avslutas nederst efter 1 år och vi har då fått följa bl.a. Conti och hans romska medarbetares byggverksamheter under året som gått. Conti presenteras bredvid 6:e bilden i kapitel 1 ).
Sveriges regerings utredare gällande fattiga romska tiggare i Sverige har rekommenderat insatser på plats i Rumänien. De inhemska kyrkorna har de lokala kontakterna, de personella resurserna och där inga pengar behöver försvinna i omkostnader/administration – men kyrkorna behöver hjälp med pengar från utlandet för att finansiera hjälparbetet. – Ett hjälparbete som är en hjälp till självhjälp – pengarna utan mellanhänder direkt till dem som gör jobbet. Hjälpta romer kan hjälpa andra om det finns pengar så att dessa kan få en lön och köpa material och i sin tur hjälpa de allra mest utsatta (= de, som inte kan ta sig till Sverige och tigga. Här kan du också läsa om en ny forskning, som visar en mycket dålig bild även för dem som lyckas ta sig till Sverige och tigga). Genom kyrkornas evangeliska arbete sker en genomgripande förvandling – även från sådana problem som kriminalitet, droger, missbruk, prostitution och allsköns elände. Omvändelsen, som förändrar romen förändrar på samma sätt den vanlige rumänen. Eftersom det inte finns någon medelklass i Rumänien enl. vår definition, är de allra flesta vanliga rumäner också fattiga, har mycket låga löner eller är arbetslösa. Levnadskostnaderna däremot är höga. Drivmedelspriser till bilar t.ex. är samma som i Sverige, elpriserna är höga. De, som är rika, är mycket rika, knappast medlemmar i kyrkorna och ointresserade av att hjälpa romerna. Korruptionen i vissa kretsar är utbredd. (Vi fick höra från olika håll om den tydligen helt etablerade mutkulturen bland sjukvårdsläkare). De kommunala-, regionala- och statliga myndigheternas insatser är mycket begränsade. För att få gå i skolan krävs kläder, mat och pengar till skolböcker – ett stort hinder för utfattiga romer med jättemånga barn.
Vill du bidraga med ngn. 100-lapp till husbygge åt fattiga romer i Oltenien? Swisha till Göran eller använd bankgirot enl. uppgifter till höger här. Ange; ”Hus till fattiga romer i Oltenien.” Önskar du skicka ett större belopp och kan (jag visar gärna hur) göra en EU-betalning – mejla eller fyll i kontaktformuläret så mejlar jag bankuppgifter & instruktioner. Du kan också kontakta organisation 1 eller organisation 2 med pågående hjälparbeten i dessa områden av Rumänien – sedan 25 år tillbaka (dessa har ingen generalsekreterare/direktor eller administrativ personal, vilket givetvis måste till i en stor hjälporganisation. Allt arbete har skötts ideellt under alla år). — Det känns alltid väldigt bra att sända pengar dit, där 100% av beloppet når fram direkt till det avsedda ändamålet!! Du får givetvis skicka länken; https://hav-fjell.se/?p=7507 vidare till vänner och bekanta.
INNEHÅLL.
Kapitel 1. 68 st pingstkyrkor i Olteniaprovinsen.
Kapitel 2. 33 st pingsttkyrkor i Hateg med närområde – exkl. Petrosaniområdet.
Kapitel 3. Conti visar pågående/planerade projekt på fredagskvällen.
Kapitel 4. Marian startar ett husbygge på lördagsmorgonen.
Kapitel 5. Contis teams arbete under följande veckor.
Kapitel 6. Marians teams arbete under följande veckor.
Kapitel 7. Rumänien – ett land i stor förändring.
I inledningen av kapitel 2 läser du om Östhjälpens ( kyrkorna i Partille kommun ) Auroraprojekt. – Ett vårdhem för handikappade samt ett nu pågående stort byggprojekt med seniorbostäder – 16 lägenheter med 32 boendeplatser. Under rubriken AVSLUTNING läser du nederst om Contis vidare byggarbeten.
INLEDNING.
Som en inledning och bakgrund följer lite allmän Rumänieninformation; Antal innevånare i Rumänien är 20 miljoner ( = lika många som i hela Skandinavien ) och av dessa har 2 miljoner romskt ursprung. Antal rumäner utanför Rumänien, och spridda över hela världen (Amerika, Australien), är 10 miljoner , varav 4 miljoner bor i Västeuropa. Här är 3 länkar till info om Herta Muller. Länk 1, länk 2 & länk 3. Under diktaturen försökte många rumäner fly över Donau till Jugoslavien. Gräns- & säkerhetspolis patrullerade floden med patrullbåtar. Upptäcktes en simmande flyende sköts dessa i vattnet. Om man överlevde Securitates intensiva bevakning och lyckades med flykten, återsändes man ej men sattes i fängelse i Titos Jugoslavien. Man hade ofta före flykten skaffat sig kontakter i USA och kunde då med hjälp av dessa släppas ur fängelset och få inresetillstånd dit. 2-3 år efter revolutionen och Ceaușescus avrättning på juldagen 1989 upphörde möjligheten till inresa med motivering, att nu var Rumänien en demokrati. Det var då emigrationen till Västeuropa tog fart. Den stora emigrationen från Sverige (då Europas fattigaste land ) skedde 100 år tidigare. Om intresserad kan du vid lämpligt tillfälle läsa på denna sida.
Vid revolutionen fanns 800 pingstkyrkor i landet. Det var ofta husförsamlingar och om man hade tillgång till lokaler hade man ngn. infiltratör, ofta en person i ledande ställning, som i hemlighet rapporterade till Securitate. Lokalerna var i uruselt skick. Idag finns det i Rumänien 3.300 pingstkyrkor med 0,6 miljoner medlemmar – en väldig expansion under 25 år. Nya kyrkor byggs och invigs hela tiden. I Timisoara, där revolutionen startade under hösten 1989, finns idag mer än 20 pingstkyrkor. Den största har 4000 medlemmar. I Olteniaprovinsen i södra Rumänien fanns då inga pingstkyrkor. Idag är antalet 68 st. Mer info om dessa kyrkor (med en utfattig romsk befolkning med jättemånga barn enligt den lokala romska kulturen) följer i kapitel 1 nedan. I Oltenia är hela samhället fattigt och resurssvagt och kyrkornas hjälparbete styrs från den lilla staden Hateg uppe i Transsylvanien och dess 33 pingstkyrkor. Deras insatser blir i sin tur beroende av hjälp, som kan erhållas från utlandet. I kapitel 2 visas bilder på kyrkorna därifrån.
Eftersom medlemmarna i kyrkorna under kommunisttiden diskriminerades på alla tänkbara sätt i samhället, var det också många, som trots de enorma svårigheterna och riskerna flydde landet. Ute i hela Västeuropa finns idag 300 rumänsktalande pingstkyrkor. 22 st exempelvis i London – 2 st i Sverige (Malmö & Hässleholm). I USA är antalet rumänsktalande kyrkor och medlemmar mycket stort – minst 50.000 medlemmar. Ngr. exempel; I Chicago finns 6 pingstkyrkor och 3 baptistkyrkor. I Portland/Oregon och Phoenix/Arizona finns i vardera staden en församling med 4.000 rumänsktalande medlemmar. Dessutom flera mindre församlingar i båda städerna. I Kalifornien finns många stora kyrkor. Här ett annat exempel från Seattle/Washington. Många av kyrkorna är associerade till 2 stora kyrkosamfund Assemblies of God eller Church of God in Christ. Eftersom medlemmarna i de rumänsktalande kyrkorna ute i världen är migranter under nutida decennier (ofta helt utblottade vid inresan), är man ju inte i genomsnitt bland de resursstarkare samhällsmedborgarna i sina nya hemländer. Dessutom har man kanske föräldrar eller andra nära släktingar kvar i det gamla hemlandet, som man i 1:a hand vill hjälpa. Romerna är alltid längst ner på botten i samhället.
Kapitel 1. 68 st pingstkyrkor i Olteniaprovinsen.
Vi bodde i pastor Mircea Demeans och hans frus bostad i Hateg. I inledningen av nästa kapitel berättas hans historia. Förutom pastor i Betelkyrkan i Hateg har han många roller. En är, att han är kyrkoledare – kallas ”bishop” – för rubricerade kyrkor. På torsdagskvällen 2016-10-13 fick vi frågan om vår tid tillät oss att följa med honom i bilen till Oltenien. Vi kom överens om att åka vid lunchtid på fredagen för att vara tillbaks på lördagskvällen. Resan är inritad här och blev nästan 100 mil. Hans Passat har f.ö. gått 450.000 km – 45 tmil !! Under fredagskvällen och lördag förmiddag besökte vi ett antal samhällen/byar, där olika hjälpprojekt bland romerna pågår, har startats eller planeras. Projekten vi såg finansieras bl.a. av 3 olika svenska donatorer med företagsbakgrunder. 1 kvinna med en egen hjälporganisation samt 2 män. Under resan söderut såg vi i öster de helt snöklädda höga bergen i bergskedjan Karpaterna. När vi var någon mil från Donau berättade Mirca, att här släpptes individer av, som planerade flykt från ett av dåtidens mest slutna länder. Sedan började man en strapatsfylld vandring genom skogen upp och ner för bergen mot Donaus stränder. När vi nådde Orsova, fick vi veta, att vattnet var en vik av Donau. Den ruskiga historien var, att några flyktingar klarat den strapatsrika vandringen, kommit lite för långt mot väster och trodde i mörkret, att Jugoslavien låg på andra sidan. När man klarat den långa simturen, möttes man på stranden av Securitate. Vilken fasa – man var fortfarande kvar i Rumänien. Klickar du här ser du hur man simmade (behåll gärna fliken öppen. Använd + & – och du kan följa vår resa i Oltenien och hitta alla orter, som nämns i kapiteln nedan). När vi närmade oss den stora staden Drobeta-Turnu Severin berättade Mircea om 2 stora pågående problem i staden. Det stora fjärrvärmeverket från diktaturtiden hade just havererat och sjukhuset med 500 patienter var helt utan värme. Där vårdades också just då 50 barn, som drabbats av någon form av ej diagnostiserad och tydligen smittsam hepatit. Om du behållit fliken uppe med den framklickade kartan och förminskar så hittar du Gruia, som var vårt 1:a mål. Genom att klicka på Earth-symbolen kan du se orterna i förstorad flygbild. Du kan också klicka här och öppna ett dokument, där de olika orterna är utmärkta med ett nummer (anges i parentes efter att ortnamnet nämns i bildtexterna) .
Kyrkoledaren – ”Bishop” – Mircea framför en karta över Oltenien med alla 68 pingstkyrkorna inmarkerade (Nya kyrkor byggs hela tiden. Nu våren 2018 pågår kyrkbyggen i Vanjulet och Negoi ). Kartan hänger på väggen på ett kontor i ”Biserica Penticostala Smirna” i Piscu Vechi (4).
Man har bra ordning på statistiken i pingstsamfundet i Rumänien. Storleken och färgen på cirklarna anger hur många medlemmar de olika kyrkorna har.
När vi kom till Drobeta-Turnu Severin hade Mircea bestämt möte med detta par på en vägrestaurang, där vi också var i stort behov av en fika efter den långa resan. Teo med sin gravida, spanskfödda fru från en spansk rumänsktalande pingstkyrka är verksamhetsledare för den svenska kvinnans hjälporganisation, som betalar hans lön. När han nu gift sig har han också ordinerats till pastor inom samfundet – giftermål är ett krav för ordination.
Så hade vi då till slut nått fram till Gruia (1), som ligger ovanför strandslätten vid Donau – Europas näst längsta flod. På andra sidan floden ligger Serbien och strax utanför vänster bildkant möts Serbien och Bulgarien. En stor fårhjord syns beta på strandängarna.
Pingstkyrkan i Gruia (1).
Conti pekar på skjulet och berättar för min svåger, att han bodde här med sin 9-personersfamilj, innan han fick hjälp, att bygga sitt hus för sin nu 14-personersfamilj. 12:e barnet är 1 månad gammal. Conti är nu byggansvarig för teamet, som nu bygger hus för fattiga familjer i (1), (2) & (3). I kapitel 3 kommer jag berätta om de påbörjade/planerade projekten som Conti visade oss under fredagskvällen. I kapitel 5 kommer jag visa vad som sedan hänt fram till nu i början av december. Sidan avslutas med några bilder på Conti under den kommande mycket hårda januarivintern.
Pingstkyrkan i Jiana (2) i skymningen.
Nu har vi kommit till Recea (3) där Conti har visat oss planerade projekt (kapitel 3), som jag sedan fått bilder (kapitel 5) från Mircea på det intensiva arbetet för färdigställning före den stränga vintern.
Här i Recea bedriver den svenska kvinnans hjälporganisation ett arbete för att hjälpa fattiga skolbarn med aktiviteter såsom läxhjälp och matservering. Detta äldre par är anställda som vaktmästare för att sköta lokalerna.
I mörkret åkte vi sedan vidare till Ghidici (4), där vi blev bjudna på grillmiddag i Marians hem. Där var ett antal församlingsbröder samlade – från pingstförsamlingen och från pingstförsamlingen i grannsamhället 3 km bort. De äldre bröderna hade ett radikalt annorlunda liv i jämförelse med livet innan man blev medlemmar i pingstkyrkorna. De yngre hade växt upp i församlingen. Exempel finns på att områdets gangsterboss blivit omvänd. Ett intensivt samtal pågick under kvällen i dialog med Mircea. Kanske diskuterade man bl.a. byggstarten nästa morgon under ledning av Marian. Detta berättas om i kapitel 4 & 6. Både Marian till vänster och brodern i mitten har sponsrats med pengar från Sverige till sina växthusetableringar. Mätta återvände vi tillbaks till Calafat, där svågern och jag delade ett billigt hotellrum. I Calafat har färjan till Bulgarien ersatts av en mäktig bro. När vi på morgonen lämnade Calafat, såg vi en jättestor samling långtradare, som väntade på att köra över bron.
Vi fortsatte sedan tillbaks dit vi var på kvällen och passerar pingstkyrkan i Tunarii Vechi (4).
Här är pingstkyrkan i Piscu Vechi (4). Nästa ort är Ghidici (4). Alla 3 orterna ligger med någon km:s mellanrum. Du har säkert räknat ut att ”Biserica” betyder kyrka.
Den del av kyrkan, som har fronten mot gatan och torget, där den intensiva lördagsmarknaden pågick för fullt, var under Ceaușescu-tiden områdets domstolsbyggnad. Det är ödets ironi, att det var i denna byggnad, som Svetko och hans mor dömdes till förvisning från området. Svetko, som nu är död, återkom efter revolutionen och diktaturens fall till Piscu Vechi. Domstolsbyggnaden blev då i stället pingstkyrka.
Månne Lundgrenmannen förhandlar affärer med slaktarn?
Den yngre församlingsbrodern till höger och vänd mot kameran var med på grillfesten och samlingen i Marians hus under gårdagskvällen. Han var vår ciceron under besöket i Piscu Vechi.
Själva kyrksalen är en tillbyggnad bakom fasadbyggnaden mot gatan.
Nu har vi åkt vidare österut till grannsamhället 3 km bort och fotot visar pingstkyrkan i Ghidici (4). Kyrkan heter ”Alfa si Omega”.
Här har vi åkt vidare 10 mil österut och kommit till Horezu Poenari (5), där Marian samlat ett byggäng och åkt tidigt på morgonen och startat ett husbygge för den allra mest utblottade familj som kan tänkas. En 15-personersfamilj med höggravid mamma med 14:e barnet. Berättelsen med bilder kommer i kapitel 4 och bilder från veckorna som följer kommer i kapitel 6.
Marian står i mitten med ryggen mot kameran i den nya kyrkan, som är under byggnad. Av mannen till vänsters fru har Mircea beställt middag. Han hade hamnat på sjukhus och då gjort en omvälvande upplevelse, blivit frisk och samtidigt helt befriad från ett starkt rökbegär. Hans fru var medlem i församlingen och var lika glad som han över att han skulle döpas så fort den nya kyrkan blir färdig. På bildsidan med lösenord syns hans familj – yngste sonen + en äldre sons fru med barnbarnet och det uppdukade beställda matbordet. Genom att kyrkan byggs samman med en gammal lagerfastighet med elanslutning slipper man betala den höga anslutningskostnaden för el om SEK 15.000. Den 3:e svenske donatorn, nämnd upptill, supportar kostnader för kyrkbygget.
Nu har vi åkt hela vägen nästan ända hem, korsat Karpaterna och passerat gruvstaden Petrosani uppe i bergen. Mitt emellan Petrosani och Hateg ligger samhället Baru. Där ligger Mircea och fruns barnhem House of Joy, där nu en del av barnen blivit ungdomar. En bild på barnen ligger under kapitel 1 på denna sida med lösenord. En mamma med 2 egna barn bodde på barnhemmet och ansvarade för mat och den dagliga omvårdnaden. Framför huset syns Mirceas Passat, som borde intressera VW p.g.a. att ett långmilstest pågår. Som jag förstod det, har barnhemmet sponsring från historiska gamla kyrkosamfund i USA. Jag har fått bilder nu på självslakten av hemmets julgris. Bilderna tar mig i tanken tillbaks till början av 1950-talet i föräldrahemmet i Norra Brusås. Den stoppade korven, fläsket, revbensspjällen m.m.
Kapitel 2. 33 st pingsttkyrkor i Hateg med närområde – exkl. Petrosaniområdet.
Lect. Univ. Dr. DEMEAN D. MIRCEA – Pastor Biserica Pentecostala ”Betel” Hateg ..är texten på visitkortet. Hans församling har en hjälpverksamhet som heter Betel Foundation. Han undervisar på universitetet i Deva. Han och frun driver ett barn-/ungdomshem (läs sist i kap. 1). Han sitter med i ledningen för det stora Pingstsamfundet i Rumänien och så har du läst om hans roll i Oltenien enl. kapitlet ovan. Efter 25 år fick jag förmånen att få träffa honom och frun igen. 1:a ggr. var på min svägerskas 40-årsfest i hemmet i Sävedalen. Då var paret unga och på sin 1:a utlandsresa efter frigörelsen från diktaturen. Mircea var då, liksom nu, distriktspastor för pingstkyrkorna i Hategområdet.
I januari 1990 – 1 månad efter Ceaușescus avrättning – reste personer från kyrkorna i Partille kommun i ett antal personbilar in i Rumänien. Med på resan var bland andra kyrkoherden i Svenska kyrkan och min svåger som representant för Vallhamrakyrkan samt en rumänskfödd kvinna från Hateg boende i Partille. Man besökte bl.a. ett statligt barnhem för gravt handikappade barn och blev helt chockade av vad man såg. När man kom hem kontaktade man Västnytt. Västnytt skickade ett TV-team till Hateg och filmen visades för hela den chockade svenska TV-publiken. Kyrkorna i Partille kommun startade Östhjälpen, köpte ett tomtområde i utkanten av Hateg och startade en verksamhet, som idag har 30 anställda. Under alla dessa 25 år har min svåger under vissa perioder besökt Hateg regelbundet. Nu är han delansvarig för ett jättestort byggprojekt på Östhjälpens område och har nu hösten 2016 rest till Hateg 3 gånger (om du behåller kartan öppen och kopierar Betel Hateg och sedan Biserica Baptista Betleem Hateg – och klistrar in i sökrutan ser du bilder på båda kyrkorna ). Det gamla barnhemmet (H-formade byggnaden) har monterats ner och på dess plats byggs (OBS! 3 sidor. Bild 1 av mej 14/10. Bild 2 av svågern 18/11. På sista bilden syns, förutom panncentralen med fjärrvärme, även en ny byggnad. Byggnaden har byggts med 4 av de ursprungliga 28 modulerna och innehåller ett storkök och matsal för anställda och gästarbetare) ett seniorboende med 16 lägenheter och 32 boendeplatser. De 3 byggnaderna till vänster på flygbilden är nya bostäder för de gravt handikappade vårdtagarna och med 5 vårdplatser i vardera. På svågerns 2:a resa fick jag alltså förmånen att följa med och för min del besöka Rumänien för 1:a gången. (Bilder från bygget nu i april 2018. Här ser du byggänget på väg hem).
Ovan syns området enl. 2018-års Google maps. – Söndag morgon och vi åkte till Betelkyrkan kl. 9 för att deltaga i förgudstjänsten. Huvudgudstjänsten började kl. 10 och pågår i 2 timmar. Pastor Mircea deltog i förgudstjänsten och berättade om besöket i Oltenien och det fruktansvärda eländet bland romerna där.
Kl. 08:40 och svågern & pastorn står på trappan (till höger) och samtalar om dagen som kommer. Pastor Mircea hälsar välkommen till gudstjänstbesökare, som anländer till förgudstjänsten.
Han kallade även upp svågern i talarstolen som sedan lånade elgitarren och avslutade med en sång.
Vi hade blivit tillfrågade av Mircea om vi ville följa med honom till Valioara 17 km bort och deltaga i en gudstjänst, där man önskat hans medverkan i en barnvälsignelseakt. Vi lämnade därför Betelkyrkan innan huvudgudstjänsten startat.
I kyrkans bottenplan pågick söndagsskola i flera olika lokaler för olika åldersgrupper. Jag valde ut bilder från 2 rum.
Betelkyrkan i Valioara (1), där gudstjänsten pågått i mer än 1 timma.
Här blir vi tolkade till engelska. Även här informerade Mircea församlingen om våra upplevelser i Oltenien under fredag-lördag.
Efter gudstjänsten bjöd den förtjusande unga familjen med det välsignade barnet hela församlingen på 3-4-rättersmiddag i det näraliggande kulturhuset från diktaturtiden. Salen hade givetvis genomgått en uppfräschning sedan dess. Bilder på den unga familjen och sång- & spelgruppen, som underhöll på festen, hittas under kapitel 2 på denna sida.
Så här skrev Mircea precis före jul; ”Our Bethel church project for Hateg City Hospital. We could replace the old wood windows with new modern windows. The manger with me and our cashier Dobrean. She is happy. More warm and better condition in emergency room”. Kassören Dobrean jobbar på banken i Hateg. Han är också ordförande i Östhjälpens rumänska delstyrelse.
I en radie av 25 km runt Hateg pågick förmiddagsgudstjänster i 32 olika pingstkyrkor. Samhällena/byarna, där kyrkorna på bilderna är belägna, är numrerade och inringade på denna karta.
Denna kyrka under byggnad ligger i Baru (2) alldeles i närheten av Mircea med frus barnhem. Vi är på väg till Petrosani, som ligger uppe i bergen, som syns i bakgrunden på bilderna.
Denna bild visar kyrkan inför invigningen 2016-12-04.
Nästa bild är en interiörbild från invigningen.
2016-11-20 var svågern tillbaks i Hateg för takbyggnationen av seniorbyggnaden. Då gästade han kyrkan i Unciuc (3), där mannen, som vi avtalade om montering av alla fönstren, var medlem (Han var arbetslös och skulle genomföra monteringen av de c:a 100 fönstren tillsammans med sina också arbetslösa söner). Mannen med dragspelet heter Eugem Stoica och han är ledare i kyrkan. Det var med honom vi åkte bil i c:a 50 mil, då jag var med. Han är också med i församlingsledningen i Filadelfiakyrkan i Petrosani och samordnare av hjälpsändningar från Hönö Klova Second hand. Han är en alldeles fantastisk person. Under kapitel 7 visas ngn. bild, när han skjutsade oss till Alba Iula på inköpsresa av byggmaterial. Det var han, som också hämtade och skjutsade oss till flygplatsen i Timisoara. Vi tankade Östhjälpens lilla Dacia (som inte användes av de anställda under söndagen) och körde via Baru (Där jag fotograferade den nybyggda kyrkan, eftersom det var mörkt, när vi lämnade barnhemmet på lördagskvällen) till Petrosani för att deltaga i kvällsgudstjänsten i Filadelfiakyrkan i Petrosani (Det är deras skylt, som syns i sidhuvudet allra överst till höger på denna sida).
Här har jag bett min svåger med Klova Secondhand-engagemanget (Jag tror, att frun och han besökt Petrosani nästan varje år sedan 1994) att skriva;
I april 1994 körde vi, några personer från Öckerö, bil för första gången till Petrosani. Vägarna var usla, vägskyltarna svårupptäckta och i bagaget hade vi med 25 l blyfri bensin, vilket ännu inte fanns i Rumänien. På kyrktomten, där kyrkan står idag, pågick bygget. Murstenar gjöts och radades upp till tork på planen, väggar murades och mat kokades. Unga och gamla var engagerade. Det var inspirerande att se engagemanget.
Den gamla pingstkyrkan var liten och låg undangömd i stadens utkant, omöjlig att hitta för den som inte hade en exakt vägbeskrivning. Den gamla kommunistregimen tillät inget annat. Nu hade man fått en centralt belägen tomt, där en kyrka skulle synas över nästan hela stan. Entusiasmen och framtidstron var det inget fel på. Man hade det mesta utom pengar.
Vi reste ner med en plan till finansiering. Filadelfiakyrkan på Öckerö skulle bjuda kören från “ Biserica penticostale din Petrosani” till Sverige för att skapa intresse och samla in pengar. Kören kom, hördes och segrade. Efter 10 dagar resten den hem med 70000 kr sedan alla omkostnader betalts.
Det nyskapade intresset räckte också till att öppna en second handbutik på Hönö Klova.
I augusti 1996 invigdes kyrkan. I de nya lokalerna startade man en förskola för 60 barn. De första åren betalades personalen av en tysk hjälporganisation. Sedan de fått ekonomiska problem tog Klova Second Hand över ansvaret i ca 15 år. Idag har man, efter ingående granskning, fått statsbidrag.
Ungefär 3 ggr om året skickas en långtradare med insamlade kläder och andra förnödenheter till Petrosani. Mycket delas ut till romska byar som Balan, Balusani och Pesteana. I de här och många andra byar finns små pingstförsamlingar som fungerar som hjälpcentra. Detta nätverk av medhjälpare från församlingarna är viktigt för att hjälpen ska nå de mest behövande.
Eugen Stoica, en av pastorerna i pingstkyrkan, har utomordentliga kontakter i såväl stadens sjukhus, dit vi skickat en stor mängd rullstolar från en hjälpmedelscentral i Sundsvall mm, som det stora fängelset i Craiova som fått regelbunden hjälp med kläder och sportutrustning.
Den här typen av nätverkande, i Rumänien och Sverige, är viktigt för ett gott arbete.
Petrosani är en av 6 städer som ligger nära varandra i Valley Jiu, gruvdalen kring floden Jiu. Regionen har varit en monoekonomi, byggd på kolbrytning. 1989 arbetade 40000-50000 arbetare i 15 gruvor. Idag är 5 gruvor i drift med 8000 arbetare. Inom 2 år kommer ytterligare ett par att stänga.
I alla städerna i Valley Jiu finns livaktiga pingstförsamlingar. Deras kontakter med kyrkor i Västeuropa har haft stor betydelse. Så har t.ex församlingen i Petrila i många år fått mycket hjälp av en liten missionsförsamling i Vesene, Ljungs kommun.
I den svåra arbetslöshet som följde i spåren av gruvnedläggningarna reste många av de yngre utomlands för tillfälliga eller mer fasta arbeten. De som hade tur att vinna på ” the american green card lottery” packade omedelbart väskorna och for. Italien, Spanien, Österrike, Tyskland och England har blivit räddningen för många. Inte sällan inom den informella ekonomin, med sammanhängande otrygghet.
Sammanlagt bor det i hela området ca 120000 invånare.
Kapitel 3. Conti visar pågående/planerade projekt på fredagskvällen.
Här bor Conti med sin stora familj, där 12:e barnet är 1 månad gammal. För sponsorpengar har Mircea köpt bilen till honom så att han kan skjutsa personal och byggmaterial ut till de olika byggplatserna. På en sida med lösenord får du träffa Contis egen familj och hans klienters.
Bakom staketet ser du, att 14-personersfamiljen har julskinkan på tillväxt.
Conti har fått ett badrum inrett, vilket blir bra med den nya babyn.
Foto från Contis stora familjs innergård. Hela familjen kan du se på bilder på denna sida liksom på 10- personersfamiljen (med gravid mamma), som bor tillsammans med djuren på husets baksida på nästa bild. Äldsta dottern 14 år har också eget barn.
Conti har kört framför oss ut ngr. km från Gruia (1).
Den svenske sponsorn har bekostat inköpet av getflocken, som de äldre pojkarna i familjen håller på att samla samman och driva hem till fållan för kvällen.
Mamma gris med kultingar under plåtschabraket på husets baksida. Hönan Agda tittar fram från vänster.
Här står Mircea i husets vardagsrum – helt iskallt i kvällningen. Där skall vi strax bli serverade förtäring runt bordet.
Precis bredvid det gamla huset har Conti och hans mannar påbörjat bygget av det nya huset till familjen. Kommer han hinna få på taket före vintern? I kapitel 5 får vi ev. se om ngt. händer och om det finns pengar i Mirceas byggkassa.
Nu har vi kommit till Recea (3), där Conti visar oss dessa planerade projekt, som jag sedan fått bilder på från Mircea (kapitel 5). Det blev ett intensivt arbete för färdigställning före den stränga vintern.
Något har hänt med den ensamma kvinnans husdröm. Hon har under hela sommaren sovit utomhus i sängen framför husskelettet. Månne Conti skall klara av att förvandla skelettet till ett beboeligt hus innan snön kommer? Du kan se hur det går i kapitel 5.
I husets (låg på samma gata) enda färdiga rum fotade vi fullt av familjer och barn, som kan ses på sidan med lösenord. I husets rum i andra gaveländen skall det bli badrum för många.
I mörkret åkte vi sedan vidare till Ghidici (4), där vi blev bjudna på grillmiddag i Marians hem enl. bild i kapitel 1.
Kapitel 4. Marian startar ett husbygge på lördagsmorgonen.
Innan vi lämnade Ghidici (4) på lördag förmiddag tittade vi på Marians församlingsbroders växthus alldeles i närheten av kyrkan Alfa si Omega. Du känner igen honom från fotot i Marians hus på fredagskvällen (11:e bilden i kap. 1) , när du tittar på 1:a bilden nedan. Växthusen hade sponsrats med SEK: 60.000 av donator.
Sedan åkte vi alltså enl. kapitel 1 vidare 10 mil österut och kom till Horezu Poenari (5), där Marian samlat ett byggäng och åkt tidigt på morgonen och startat ett husbygge för den allra mest utblottade familj som kan tänkas. En 15-personersfamilj med höggravid mamma med 14:e barnet. Berättelsen med bilder kommer nedan och bilder från veckorna som följer kommer i kapitel 6.
Som du ser på bilderna, är 2 stora sängar placerade utanför huset, eftersom det var alldeles för lite plats inne för 15 personer & en baby på väg. Läget var m.a.o. fullständigt katastrofalt. Kommunen lovade följande lösning; 1/ Man skulle koppla in en glödlampa på gatljuset och familjen skulle få möjlighet till 1 timmas belysning mellan kl. 20 – 21 på kvällen. 2/ Sedan hade man röjt av en yta till höger om husets gavelsida. Man tänkte ta dit en grävmaskin och gräva ett djupt hål på den röjda ytan. Runt hålet skulle ett dike grävas för vattenavledning. Över hålet skulle plåtar skydda för regn. I hålet skulle delar av familjen vistas.
Med detta förslag från ansvariga myndigheter blev det ju tvingande att göra något. Bilderna på delar av den stora familjen kommer som vanligt på den andra sidan. Byggets fortskridande syns i kapitel 6.
Mircea hade bagaget fullt med div. förnödenheter (t.ex. bananer, mediciner), som han delade ut – av det han hade kvar från utdelningen i Gruia (1), Recea (3) och Ghidici (4).
Båda föräldrarna grät, när man berättade om överraskningen vid Marian och hans medarbetares ankomst på morgonen. Pappan sade; ”Jag är sjuk och är ju ändå snart borta – men jag tänker på mina barn”.
Min svåger, som besökt Rumänien regelbundet sedan revolutionen för 26 år sedan, uttryckte, att detta var nog det värsta han sett – och då har han sett mycket.
När det visade sig, att familjens ev. mat fanns i plastpåsarna, som hängde till höger, fick vi ge ngn. sedel till Marian och följa med honom till affären och bära 20 kg:s mjölsäckar till hans bil.
Här är brunnen. För att i en framtid bygga ut huset med ett badrum blir kostnaderna bara för en hydrofor och pump ganska stora. Bara elinkopplingsavgiften kostar SEK 15.000. Det är svenska vintrar här.
Sedan var vi runt i samhället/byn och såg massor av elände. I detta rasande lerhus bodde en gammal man med kvinna. Kvinnan hade båda benen bortamputerade.
Ngr. som bodde i detta hus kanske tas med på den andra sidan med lösenord.
Marian hade med sig olika frukter från sina växthus, som också sponsrats av en donator.
Kapitel 5. Contis teams arbete under följande veckor.
Nu har Conti och hans byggarbetare startat ett nytt husbygge i Gruia (1). Grundsulorna till huset syns på sista bilden. På min Facebooksida 17-04-20 visas den fortsatta byggnationen. Den ensamma kvinnan med sängen, där hon sov utomhus, flyttade in i sitt hus den 8 december. På 3:e bilden från slutet av detta kapitel känner du från kapitel 1 igen vaktmästaren i Recea (3). Bilden är fotograferad på julaftonen kl. 15. Mircea skriver; ” Christmas gifts for kids in Recea”. På den näst sista bilden ser man Conti arbetande med kläd- & mjölutdelning till romer i Gruia (1) dagarna före julhelgen.
Kapitel 6. Marians teams arbete under följande veckor. Den 30 november kunde familjen flytta in i sitt helt nya hus i Horezu Poenari (5) – efter 6 veckors byggande !! På sista bilden ses den blivande 14-barnspappan utanför sitt gamla hus, som håller på att rivas/har rasat ?? Jag fick bilden av Mircea precis före jul. Hur hade det blivit om kommunens förslag hade genomförts ? Nu bor hela familjen i det nya huset tack vare att Mircea hade pengar i sin kassa. Även om vi inte hade toalett inne eller varmvatten hemma i min barndom, hade vi i vart fall el och vatten inne. Det återstår en del för att nu nå vår standard för 65 år sedan! Vissa byggkostnader är specificerade på sidan med lösenord.
Kapitel 7. Rumänien – ett land i stor förändring.
Vi blev hämtade av Eugem på flygplatsen i Timisoara på tisdagskvällen, där jag och svågern sedan delade ett hotellrum. Bilden visar operahuset vid torget, som var i hela världens centrum under december månad 1989.
Nästa dag besökte vi bl.a. Hornbachs stora byggvaruhus i Timisoara. Där kollade vi byggmaterial och priser. På torsdagen beställde vi resa av Eugem till Alba Iulia, där vi skulle förhandla byggmaterial hos Dedeman – en otroligt stor byggmarknad. Kedjan har 47 anläggningar över hela Rumänien och har startats av 2 rumänska bröder. På deras hemsida kan du välja språk.
Gamla staden i Alba Iulia är mycket sevärd med gammal ringmur och anor sedan Romartiden (105 – 271 e.Kr.). Vi åt middag på kvällen i en restaurang nere i mäktiga källarvalv under stadsmuren.
Mirceas bostad ligger i ett hus med 2 lägenheter. Sonens familj bor i den ena lägenheten. Huset ägs av Mirceas frus moster i USA. Närmaste grannhus till vänster på bilden ägs av romer och pengarna har man hämtat från England. Min fundering blev hur romerna fått bygglov med tanke på brandrisken. Husets takfot i det inre hörnet från gatan sköt in under takfoten på huset, som vi bodde i. Grannhuset, som syns i vänster bildkant, har nästa romska hus som granne. Husets ägare har tydligen hämtat hem pengar från ett litet land i norra Europa.
Använd ledtråden i nästa bild för att bestämma landets namn! Eftersom båda husen inte är färdiga och beboliga, måste mera pengar hämtas hem. Vi förutsätter väl, att pengarna hämtas hem genom hederligt arbete eller hederligt tiggeri – i vissa romska kretsar betraktas även tiggeriet som ett arbete.
Nästan all näringsverksamhet från den kommunistiska diktaturen har inte klarat av den globala verkligheten. Bilden visar bevattningssystemet från Donau som användes över hela det mycket bördiga Oltenien. Detta omfattande system av akvedukter är helt ur bruk och står kvar som skelett utöver de gigantiska fälten. Stora arealer av bördig jord ligger i träda.
Stora lantbruk har startats av italienska EU-bönder. I början köptes mark för 100 dollar per hektar. Idag är priset 25 ggr. högre. Regeringen jobbar nu på möjligheten, att endast rumänska medborgare kan köpa jordbruksmark.
Globaliseringen har drabbat diktaturtidens näringsliv skoningslöst. Under mina 170 mil bilresa i Rumänien såg jag massor av enorma fabriksskelett.
Samtidigt har globaliseringen inneburit nya möjligheter till framväxten av ett nytt näringsliv i landet.
På Dedemans byggvaruhus studerade vi byggplåt till seniorboendets regnvattensystem och takanslutningar. Vi såg att sortimentet var Lindabs – det börsnoterade svenska bolaget med huvudkontor i Båstad. Det visade sig att både deras fabrik i Båstad och här utanför Falköping *(se nederst) är nedlagda. All produktion är flyttad till en nybyggd fabrik i Rumänien. Där produceras t.ex. takpanneplåt typ den du ser på huset i kapitel 6.
Själv har jag under mina sista 28 yrkeslivsår varit med om hela denna globaliseringsutveckling. Utvecklingen har resulterat i bl.a. en ny fabrik (koncernen beslutade också att koncentrera tekniska säljsupporttjänster för alla de 19 dotterbolagen i Europa till ett kontor på denna fabrik) i Rumänien. Fabriker i Sverige och Norge om 35- resp. 22 tkvm fabriksytor och flera 100-tals anställda är avvecklade. Jag har nu fått veta att 2017 är också den sista fabriken i Norden nedlagd. Den finska fabriken om mer än 20 tkvm är alltså också nedlagd. Där finns nu ett servicecenter för finska och baltiska marknaderna. Om någon är intresserad, kan du vid lämpligt tillfälle läsa allra sist på denna sida. Där ser du också hur företagen, där jag varit anställd tidigare sedan jag slutade skolan, hanterat globaliseringen.
De 4 sista bilderna visar utbyggnad av kyrkan i Totesti. Du hittar samhället på kartan något norr om Unciuc (3). Du ser Mircea på byggställningen den 22 december – på näst sista bilden.
*Borgaplåt köptes av stora konkurrenten Lindab och anläggningen står idag öde och tom. Jag brukade köpa trapetsplåt där i mitt arbete för användning till bjälklag vid entresolbyggnationer. Vi köpte också takplåt där till föräldrahemmets ladugård.
AVSLUTNING.
Romerna i Oltenien & Rumänien är den folkgrupp, som drabbats mest av den ofrånkomliga omvandlingen av landet från den kommunistiska diktaturen till den öppna globala verkligheten. Nu är det nödvändigt, att alla dessa många barn, som växer upp i dessa familjer, kan få gå i skola och få en utbildning. Grundkravet blir, att familjen har ett någorlunda vettigt boende.
Önskar du se bilderna på människorna vi mötte under min vistelse i Rumänien? Fyll i så fall i kontaktformuläret överst till höger på sidan – eller mejla – och ange att du önskar lösenordet. Allra nederst på lösenordssidan har jag också samlat bilder under rubriken: ”Före julhelgen”. Bilderna är från julfest för barn i Betel Hateg, utdelning av mjöl och kläder till befolkningen i Gruia (1), julfest den 22/12 på hemmet House of Joy i Baru och julgåvor till barn i Recea (3) på julafton kl. 15.
2017-01-13 fick jag ett meddelande från Mircea, där han bl.a. skriver; ”We have the most hard winter of the last 60 years. Very very cold and a lot of snow.” – Se bilderna nedan. – Vår svenska vinter har tydligen flyttat så långt söderut som till södra Oltenien i södra Rumänien.
Denna bild fick jag den 13 Januari samtidigt som meddelandet om den hårda vintern. Här ser du Conti, som tydligen klarat av att mura väggarna på grunden trots den hårda vintern. Man eldade för att kunna mura väggarna. På min Facebooksida 17-05-11 visas den fortsatta byggnationen.
Denna bild fick jag 2017-01-19 och jag känner igen, att den är fotad i södra Oltenien i samhället Horezu Poenari (5). Lagerbyggnaden i bakgrunden är sammanbyggd med den nya kyrkan, som är under färdigställning och syns i slutet av kapitel 1. Det var i denna ort, som husbygget i kapitel 4 startade för den mycket stora familjen – vid mitt besök lördagen den 15 oktober. Hur skulle det gått för familjen om man inte kunnat flytta in den 30 november i det nybyggda huset (se kap. 6 !) ?
Eftersom jag visat många bilder på Conti under arbetsamma dagar under de 3 månaderna som gått sedan jag träffade honom och då alltid klädd i arbetskläder, avslutas sidan med bilden på Conti i finkläder. Här har han den 20 januari parkerat bilen framför pingstkyrkan i Gruia (1), där man idag distribuerar skor och mjöl till befolkningen. Mirca är på besök tillsammans med gäst från Sverige. Jag har fått bilder och filmer på hur skaror av barn, kvinnor och män väljer skor i kyrkorna i Horezu Poenari (5), Recea (3) och Gruia (1). Samtidigt distribueras också säckar med mjöl. Både den 21 & 20 januari rapporterar SVT i väderrapporterna, att Rumänien har haft 20 minusgrader samtidigt som vi har vårvärme i Sverige. – Cirkeln är sluten för sidans tema. – Du mötte Conti 1:a ggr. i kapitel 1 på bilden efter pingstkyrkan i Gruia (1). I kapitel 3 & 5 läser du vidare om Conti och hans romska medarbetare.
——————————————————————————
Eftersom utvecklingen för Contis familj, hans roll, hans arbetsteam, Gruia och dess romska innevånare, pingstkyrkorna i området – är ett så intressant exempel, har jag publicerat i olika inlägg på Facebook efterhand, som jag fått intressant information. Klicka på nedanstående länkar.
Conti 171006-2 (eftersom Contis team är duktiga på t.ex. isolering och putsning av fasader och dessutom behöver arbete, när det inte finns pengar till byggnation i grannskapet i Oltenien, kallas man ofta upp den långa vägen till Hateg. När svågern där fick se ett fint fasadarbete av teamet på en kyrka i Hategområdet, beslöt han att anställa teamet på seniorbyggnationen.)
Conti 171006-1 (här startar Conti och hans 6 romska medarbetare fasadarbetet på seniorbygget).
Jag har nu fått några bilder från sommarens arbete i Oltenien och detta brev;
2017-10-11 17:13:41: Mircea Demean: Hi
May God bless you
As you can see we were able to distribute over 7t of flavour, canned onion,cucumber and cabbage etc. Over 2t of winter clothes and more shoes
All this we have from Germany
The conection is pastor Hada from Hunedoara
He received aprox 21t and he shared with us
All this was free
We need only to pay for transportation in South
In order to go in South we rent a truck and a van and we paied for gas and distribution expenses
The total expenses is 500USD
Bilderna visar distributionen av förnödenheterna. Den 1:a bilden är på gatan utanför Contis hus (han bygger tydligen ett uterum till sin stora familj).
Övriga bilder gissar jag är från kyrkbygget i Vanjulet. Conti och Mircea syns på bilderna. På bild nr. 4 ser du också Teo, som du läser om bredvid 3:e bilden i kapitel 1.
Nu är det i dagarna 1 år sedan jag träffade Conti (för 1:a & enda ggr. under en sen fredagseftermiddag) – och bilden visar, hur han pekade på huset, där han bodde med sin då 9-personersfamilj — innan han fick hjälp……
Conti 17-10-24 (Nu är det bråttom därför att vintern är nära och huset för 15 personer i Gruia är inte färdigt. Behovet är stort och brådskande och detta gör att Conti använder sin bil i stället för byggnadsställningar)
———————————————————————————–
2017-11-01…
…1 år har förflutit sedan min oktoberresa i Rumänien. Jag avslutar nu min berättelse, där vi bl.a. fått följa Conti under året. Så här skriver pastor (bishop) Mircea Demean om Conti ….
2017-10-30 11:41:52: Mircea Demean: Hi
Dear brothers and friends,
As you can see we are almost ready with the roof in Gruia ( the house for 15 people).
In order to save money we use old ceramic tiles for roof , from an old house and we will use what we still have for plastering and insulation, floor, stove, etc.
God be praised!
We are very proud about our brothers from Gruia and Conti’s example of leadership!
Br Mircea
Jag har gjort en sida med bilder, som jag fick 2017-10-30. Bilderna visar Conti och hans romska medarbetares fortsatta, akuta husbygge för 15 personer i Gruia. Klicka här för att komma till sidan. Den intresserade kan också läsa löpande rapporter från det fortsatta hjälparbetet i Oltenien via sidan med lösenord. Allra sist på lösenordssidan finns länkarna till rapporterna, där du bl.a. åter möter familjerna, som fick hjälp 1 år tidigare – hösten 2016 (Fyll i kontaktformuläret till höger eller skicka ett mail och be om lösenordet !).