7 år har swishat förbi sedan denna påskblogg och just idag 2022-04-17 bor vi på Rörö och har nu firat påskdagsgudstjänst i Sionkyrkan. Klicka här för film!
——————————————————————————————————-
Här kommer bilder från påskaftonens påskefyr på Rörö men även lite egen historik från påskbålen i min barndom på Brusåsen, alla påskarna i fjällen och minnen från andra fantastiska påskmorgonsgudstjänster, som kommer till mej under dagens dito i Sionkapellet på Rörö. Bilderna nedtill från påskdagskvällens storslagna påskmusikal i Smyrnakyrkan i Göteborg. Ett stort antal aktörer och en jättestor symfoniorkester.
För 46- resp. 45 år sedan firade vi de första påskhelgerna i fjällen. Sedan 1978 har vi tillbringat de flesta påskhelger i fjällen. I år bebos fjällstugan av yngsta dotterns och yngste sonens familjer.
Under påsksångerna på årets påskdagsmorgon i Sion Rörö väcktes minnen från andra minnesvärda påskmorgonsgudstjänster. Det allra starkaste minnet, som fladdrade förbi, var dock förknippat med påskdagsmorgonen i Jerusalem, då vi där tillsammans med yngste sonen firade påskhögtiden. Berättar längre ner om dessa minnen.
Det var en magisk påskaftonskväll med djupblå himmel, fullmåne och spegelblankt hav. Påskefyrarna är en i skärgården kvardröjande tradition sedan gamla tider med starka tävlingsinslag mellan de 10 bebodda öarna i Göteborgs norra skärgård.
År 1976 firade vår dåvarande 2-barnsfamilj påsken hos fruns äldste bror med familj i Torslanda. Lärarinnan från Fagerhult fick då tillfälle att mycket noggrant läsa sin älskade Göteborgsposten. När hon lusläste hittade hon en annons om underbara fjälltomter i Oviksfjällen. Hennes bror, som på den tiden ofta pratade om olika projekt, tog omg. telefonen och ringde till Jämtland. Helgen efteråt tog svågrarna ledigt och åkte till Jämtland och köpte en fjälltomt. När fjällstugan blev klar till jul 1977, efter mycket eget arbete, startade sedan räckan av alla påskveckor i fjällen.
Klicka här och läs – och här !
Våra barns kusin – uppväxt i Värnamo – medverkade i symfoniorkestern.Han syns här på nästa bild efter att 1,5 timmas musikalen var slut. Dirigenten är också en Göteborgare, men också uppväxt i Värnamo, där han tog studentexamen året efter mej.
Några veckor senare var vi tillbaks på konsert i Smyrna.
Hemma i Habo igen och här 2 st världskändisar Lena-Maria Klingvall & Habo Kyrka. Den kända sångerskan gav 11/4 en konsert i den kända, stora kyrkan i hennes födelsesocken tillsammans med S:t Olof Brass och Habo kyrkokör.
Detta var mitt sista påskbål – för 52 år sedan (år 1963) – i hembyn Norra Brusås uppe på Brusåsen ( Hånger sockens högsta punkt 214 m.ö.h. ), varifrån den 1:a bilden är fotograferad. Södra gården i fonden och mangårdsbyggnaden till den norra gården längst bort. Längst till höger skymtar taket på vår ladugård. På nästa bild skall min bror just tända bålet, som vi idogt samlat tillsammans med en jämnårig son* i södra granngården – även hans yngre bror ( han syns på en annan av bilderna från påskbålet liksom dottern med man i den norra gården – bilder som inte är med här ) och vår syster deltog i arbetet. Vi högg enbuskar i byns betesmarker och lastade fullt i en höskrinda, som drogs upp på åsen med hästen. På sista bilden ses mina 2 bröder – längst till vänster och min lillebror skymtar trol. längst till höger. Mor och far är i mitten och flankeras av bonden med fru i den västra Brusåsgården, som ligger utanför den vänstra bildkanten för vybilden. Frun bär tydligen äldste sonen, som idag äger gården. Hans lillebror, som föddes på 70-talet, köpte vår föräldragård år 2011. Det fanns personer från alla 4 gårdarna i byn med runt påskbålet. Trol. är det bonden i norra gården med fru längst till höger. Mellan dem skymtar trol. sonhustrun, som idag bor på gården tillsammans med sin man. (Med norra gården finns, vad jag vet, inga släktanknytningar längre tillbaks. Annars växte det upp även i denna gård ett större antal barn i pappas generation. I nutid har dock en dotter från gården bildat familj med en brorson till min släktforskande syssling). På vybilden syns inte mangårdsbyggnaden för föräldrahemmet. Döljs av ngr. stora lönnträd till höger om boden, som syns mitt mellan mangårdsbyggnaderna/bostadshusen för södra resp. norra gården – liksom vedboden/garagebyggnaden. Boden revs under 1964. Se denna bild, där bodens tak syns nedtill till vänster! Bilden är tagen från föräldrahemmets tak och längst bort syns den västra gården.
* .. att denne barndomskamrat och hans 4 syskon (Även om ålderskillnaden var stor, var vi totalt 10 pojkar och 3 flickor, som i min generation växte upp i Norra Brusås) också hade en gemensam förfader med oss syskon fick jag inte veta förrän efter att vi sålt föräldragården 2011. Dokumentet fick jag då från min släktforskande syssling Ingemar Widestig, som jag kontaktade med frågor efter att en mängd dokument hittats vid tömningen av släktbyrån i Norra Brusås.
Förra året deltog vi i morgongudstjänsten på påskdagen i Bergums kyrka, där en välbekant och oss närstående präst predikade och ledde gudstjänsten. Den vackra kyrkan ligger på en kulle i landsbygdslandskapet strax utanför tätorten Olofstorp utanför Göteborg. Kyrkan är en av 6 kyrkor i Angereds församling i nordöstra Göteborg. Efter gudstjänsten tog vi, framför kyrkogårdsmuren, detta kort på prästens förtjusande dotter – nr. 7 bland våra f.n. 9 barnbarn.
Ett år deltog vi i påsknattsmässan i S:t Ansgars Kyrka i Uppsala. Vi gästade då vår präststuderande son med fru. Paret bodde i en studentlägenhet inom kyrkans område. Efter midnatt samlades församlingen utanför kyrkportarna för att proklamera uppståndelsebudskapet i den Uppsalastadsdel som kallas för Studentstaden.
Ett år för c:a 35 år sedan firade vi påsk hemma i Fagerhult. Då ordnades en påskeld på denna åker bakom vårt gula hus. På denna åker spårar jag f.ö. numera en skidspårsrunda om 1,7 km, som kan köras i ett antal varv. Samhällets många barn var då också engagerade i samlandet av brännbart material. Trol. var detta kanske den sista påskbrasan i Fagerhult. Denna tradition lever snart kvar endast på öarna i Göteborgs norra skärgård.
Nu avslutar jag påskbloggen 2015 med ngr. bilder från vår påskhelg i Jerusalem år 1997. Mycket tidigt på påskdagsmorgonen begav vi oss till Jesu grav – en tänkt plats som ger en mycket möjlig bild av hur det såg ut på påskdagsmorgonen för då c:a 1965 år sedan. Platsen kallas ibland för Gordons Golgata men numera i turistinformationen för Trädgårdsgraven. Detta var en mycket fridfull och stämningsfylld plats. Frun hamnade bredvid en trevlig präst från Växjö. När samlingsstunden var slut och nya grupper väntade på att få komma in i trädgården, skyndade vi iväg till Christ Church innanför Jaffaporten. Där fick vi vara med om en fantastisk påskgudstjänst i en sprängfylld kyrka med människor från hela världen. Påsksångerna, de jublande och triumferande trumpetfanfarerna och akustiken ringer fortfarande i öronen, när vi nu lyssnar till påsksångerna på påskdagsmorgonen i Sion Rörö. Vi reste helt på egen hand, bodde i ett kloster i Ein Karem, och hyrde sedan en bil och åkte via Döda Havet och Masada ner till Eilat. Där bodde vi på ett vandrarhem.