Vi startade vår expedition i Höglekardalen genom att åka Dromliften upp en bit på fjället. Vi är här vid 1 på kartan. 
Vi tar ett sista farväl av dessa vänner, som fick köra tillbaks bilarna till Gräftåvallen. Lillebror ser inte helt nöjd ut men en påsk 6 år senare fick han göra nästan samma tur. Vi startade då från Falkfångarliften och åkte upp på Falkfångarfjället. Den parallella leden fram till 4 syns också på kartan.
Efter att vi stigit av liften fortsatte vi uppför den branta sluttningen till krönet, som syns på första bilden. När vi kom upp var vi mycket varma, solen sken och det var varmt i luften. Nu följer 4 st bilder tagna vid 2:an på kartan.
Mellanbarnen – dottern & sonen – samt de 3 kusinerna var mitt expeditionssällskap.
En yngling var så varm och upphettad av klättringen och solen att avklädningen på överkroppen blev fullständig. Det var tur för mej, att turmedlemmarna inte riktigt hade klart för sig, att vi hade nästan 2 mil hem till de väntande sofforna i stugan i Klevfjällsbyn Gräftåvallen. Se bilden!
Här vid 3:an på kartan var det dags för en rast med äpple.
Vi strävar vidare uppåt och kommer fram till 4:an på kartan. Där möter vi leden från Falkfångarfjällets topp och leden fram till Raststugan på nästan 1200 m:s höjd. 4:an på kartan.
Nu är vi framme vid raststugan ( 5:an på kartan ) och de trötta skidåkarna pustar ut.
Motviljan att ta på sig skidorna igen gjorde att stämningen i lägret var ngt. spänd. Var det skoskav som komplicerade åkningen ? Sedan bar det iväg nedåt ( 500 m höjdskillnad men det ville nog inte ressällskapet riktigt tro på eller så var jag en dålig kommunikatör ) och hemåt.
Först efter hemkomsten med dusch & bastu och sofforna var stämningen åter på topp.